Tisdagen blev en fördröjning beroende på att Eva hade ett möte, men slutligen kom vi ut till ett råkallt bister Klingsboda och huttrade båda två. Kläder är bra saker. Och päls. Skuggi är liksom alltid välklädd när det gäller kyla. Eva, Jessica och Baldur träffades och medan de höll på plockade jag fram pinnar och grejer som jag hade funderat lite på att ta in, för Herr Skuggi vill inte lyfta på fötterna. Det är som om han slarvgår på något vis och han snubblar väldigt lätt, även inne i paddocken när vi ligger på volt. Jessica menade efter att jag hade gått i Tellingtonstjärnan med honom att han var rädd, men jag vet inte jag. Jag misstänker att han har dålig kroppskoll. Och det är sååå jobbigt att lära sig sin egen kropp. 

Jag körde i alla fall lite tölt, mest för att skoja upp honom efter skrittvolter och serpentiner. Sedan blev et alltså trav och för första gången kändes det som om vi lyckades hitta en väg till att hålla traven, även om volten får honom att snubbla in i kurvorna och han tappar fart. Rakt fram tycker jag om muttrar Skuggi då och då till mig, men säger jag, då ska du hålla traven där men det gör du ju inte. Han tycker att jag är pjåskig anar jag.

Jag var själv lite slarvig, för jag har varit dålig de senaste tre veckorna utan att ta riktig hänsyn till det. Men det visade sig att jag har urinvägsinfektion. Jahapp. Därav febrigheten antar jag och min dåliga koncentration ibland, vare sig på Skuggi eller hemma.

I varje fall skulle Skuggi kanske må bra av att bli mer kroppsmedveten, som det heter. Han visar nu med grymtningar och frustningar att det är skönar att gå mer ihop än utdragen som ett dragspel, men han vet fortfarande inte alltid vart hans hovar är på väg, vilket kanske också är anledningen till hans oförmåga att hålla traven och tölten helt ren.  Han har säkert också tillåtits på turridningen att göra vad som bara det gick framåt. Det kan förstås vara rädsla eller så har han något problem med frambenen, men då borde man arbeta med det. Hans balans som Agneta påtalade är inte den bästa, vilket också kanske har med saken att göra. Jag vet inte riktigt vad man ska göra med det här, men ska fråga min älskade lärare i Tyskland Susanne Salzmann som har jobbat med många svåra hästar. Vad jag förstår skulle du Jessica också prata med Helena (? Helen?) om detta.

Jag hoppas det gick bra för Jessica med Eva och Baldur.