Under 2021 upptäckte jag Per Waaler när jag lyssnade på Equipodden, här är första avsnitttet för den nyfikne.

Här följer mina tankar och reflektioner efter två lektioner för honom, jag reserverar mig för att jag kan ha missförstått något.

Accept

Det första jag blev såld på var hans tankar kring accept. Den allra första grundstenen som måste vara på plats är accept.

Accept är när man inte tänker på att något är där. Linserna i ögat, skorna på mina fötter. Jag känner dem inte, tänker inte på att de är där och jag är därmed fri att koncentrera mig på annat.

Men hur känner hästen för bettet, för sadeln? Passar de, ligger de så skönt att hästen inte tänker på dem? Svårt att veta ju.

Sadeln är en sak, man kan få hjälp att prova ut den och om hästen verkar nöjd när man sadlar och rider så får man väl gissa att man har en rimlig accept.

Bettet är en annan sak. Det ska ju passas in så att det ligger bra i hästens mun såklart. Men sedan har vi en ständig föränderlig variabel, och det är handen som tar i bettet. Så vi kan ha accept för bettet som sådant, men sen kanske vi inte har accept av handen, och hur får vi den?

Accept kan aldrig tvingas på någon. Ingen kan sätta på dig osköna skor och tvinga dig att sluta tänka på att de gör ont. Det går heller inte att tvinga hästen att acceptera din hand, då får man en häst som undviker kontakt. Det är inte accept.

För att få hästen att acceptera handen så måste den vara konsekvent och förutsägbar. Den ska inte glappa och den ska heller inte öka i tryck för att tvinga igenom något. Kontakten ska vara densamma hela tiden, oavsett vad hästen gör. Om hästen sänker huvudet så får du följa med med handen, inte försöka stoppa genom att hålla emot. Om hästen höjer huvudet eller försöker backa undan från kontakten så måste man följa med.

Du måste lova hästen att du inte kommer gå i konflikt i handen, du kommer inte öka trycket och tvinga den. Du kommer inte plötsligt släppa heller.

Du måste ingå ett kontrakt med hästen – kontaktkontraktet.
(ja, en jäkla hundmänniska har redan snott det uttrycket..I reclaim it!)

Kolla om du har bjudning – kräv den inte

Den andra grundstenen är bjudning.

Inte heller bjudning är något man kan tvinga en häst att ge dig, den måste vilja ge dig gåvan av bjudning.

Per använder inte eskalerande tryck, utan bara en lätt skänkel och om hästen inte lyssnar så gör man något för att uppmärksamma hästen på att man försökte säga något, tex att knacka på spöet mot ridstöveln eller liknande. Viktigt är att det inte är något som är så kraftigt att hästen blir rädd för det, utan det ska bara fånga uppmärksamheten. Sen testar man den lätta skänkeln igen, så snart hästen svarar fram så ska den ha massor med beröm. ”Beröm tills du skäms” säger Per 🙂

Vänta på mig

Den tredje grundstenen är att hästen ska vänta på dig, på din signal. Den ska vara uppmärksam och vilja gå fram, men du ska inte behöva tvinga den att vänta på dig.

Så långt har jag faktiskt inte kommit ännu så jag kan lägga ut texten kring hur man uppnår det 😉 jag får återkomma.

Per visar hur man gör

Första kursen för Per anordnades som en clinic där Per red de flesta deltagarnas hästar första passet, introducerade hästen för accept och beskrev hur han jobbade.

Det var ren magi att se på.

Det var alla möjliga och omöjliga sorters hästar, många med olika typer av kontaktproblem. Gemensamt var att i princip alla rörde sig så otroligt vackert och balanserat när Per gjort sin magi.

Han red i princip bara runt på fyrkantspåret, började med att förklara för hästen att han bara kommer hålla samma mjuka kontakt i munnen oavsett vad som händer. Det var väldigt intressant att se reaktionen i hästarna. Sandfari blev rejält rädd först, och han var en av få som faktiskt inte lyckades släppa till helt.

Sedan började han jobba med bjudningen, samtidigt som han hela tiden fick fortsätta att hålla den fina kontakten. Vartefter kom de fram i trav och Per visade hur han lät obalanserade hästar använda sin hals som de ville och behövde för att trava igenom kurvor osv. Han följde bara med, ville de vara utåtställda så fick de det.

I slutänden som jobbade i princip alla hästarna, ÄVEN islandshästarna, i en helt makalöst vacker trav. Med schwung, balans, buren rygg och vacker överlinje. De hade kunnat göra sig bra på vilken dressyrtävling som helst.

Jag blev såld, kan man väl säga.

För det han uppnår med så ”enkla” medel är egentligen allt jag söker. En häst i balans, som kan ridas på ett hållbart sätt. Det behövs inga öppnor eller slutor för att uppnå det där, det har jag sett med egna ögon.

#goalz

Vår Per-träning

Efter mina äventyr med Sandfari så har jag insett att det behövs accept av allt möjligt. Miljön tex.

Så just nu är vi där, och jobbar på att hitta accept i att vara ensamma ute i världen, och i förlängningen i ridhuset. Sen ska vi jobba vidare enligt Pers modell!