I lördags tog jag och Frasse en ganska lång prommis i skogen tillammans med Sonia och Blida. Blev mycket klättra och kasa i leran, fan vilken träningsvärk jag fick

Frasse var superduktig som vanligt, tyckte det var kul att träffa en ny flicka förståss, men var inte klängig på henne utan höll sig fint till mig.

Precis i början var det ett vattenfyllt jättedike (tycker jag, som är rädd att hoppa) jag flängde mig över och såg till att hålla undan om Frasse skulle komma brakande efter som en vilde. Men nej. För sån är ju inte han. Han tog ett väldigt lugnt och värdigt skutt över där jag bad honom, och verkade inte det minsta upprörd. Jag tror jag bara träffat hästar som stressar när de ska hoppa över diken.. oavsett om jag suttit på eller ej Ja, det var ju en vansinnigt trevlig bonus att han verkar hoppa på ett sånt sätt som passar mig.

Sedan är han ju såååå otroligt lyhörd för mina signaler, vi som inte ens ”jobbat” på sånt mer än någon enstaka gång. Han fattar direkt vad lite skak i repet innebär, han klunsar aldrig över mig utan håller sig på det avstånd jag ber om.
Vid en himla brant och lerig backe så ville han inte gå nerför medan jag var framför/nedanför honom på stigen, när jag klev åt sidan började han klättra, men det var för brant så han fick liksom småspringa ner, och jag tror att han väntade just för att han inte trodde han skulle kunna gå sakta nerför. Så, när han kommer ”rasslande” ner förbi mig så skakade jag lite i repet, och då satte han direkt bakbenen under sig för att bromsa och gjorde liksom en slidestop resten av vägen ner han är bara helt amazing!

Kul notering är att han är ”stigfixerad”, han vill helst följa stigen, även om jag försöker visa torrare vägar förbi blöthål, så vill han helst följa stigen. Baldur är precis tvärtom, det är som att han inte ser stigen vi går på, styr jag inte så kan han ju lika gärna braka rakt ut i terrängen liksom

Sedan var det en lååång men intressant dag i stallet med hästfysioterapeut Helen Stridbeck(stavning?), vi gick igenom hästens anatomi, lite träningslära, hästens rörelser och sedan tittade vi gemensamt på några olika hästar och fick hjälp att hitta vilka svaghet olika hästar kan ha. Frasse var med och visade ”hästens skelett” *fniss* nä, faktsikt har han lagt på sig lite, och Helen tyckte att han var väldigt jämn och fin och hon trodde han kommer bli en fin dressyrhäst när han blir stor

Baldur fick bara lite gos i hagen, jag hade morgonfodring och det var otroligt mysigt att komma till stallet så tidigt, ge dem mat och sedan gå runt och pyssla med dem. Baldur hade hittat en jättetuss med kardborrar som han lagt upp luggen med. Det fick han lite bannor för..

Idag(söndag) fick Frasse bara komma in på box och äta och vila några timmar, vi gosade lite i boxen och han åt upp en av stropparna på mitt blixtlås

Och han var ju SÅÅÅ söt när jag skulle hämta in honom! Jag ropade och ropade, så ett par av de andra hästarna började fundera på om jag ropade på dem, så de började rör sig mot mig. När Master kom fram ”schasade” jag iväg honom och fokuserade på Frasse som kom gående långt bortifrån. Då såg jag att Master förstod att jag väntade på Frasse, så när Frasse kom lite närmare så försökte Master och Cesar genskjuta honom från varsitt håll och stoppa honom från att komma fram till mig.
Det syntes att Frasse såg deras avsikt, han stannade till, tvekade lite, och sen, med ett huvudskak, gjorde han värsta lilla galopp/bockrusningen så han kunde hinna fram till mig innan de andra blockerade vägen! SÅÅÅ gulligt! Och så klok han är! Sprang hela vägen fram till mig, som om han ville säga ”skydda mig nu! för jag var olydig mot de andra så de lär komma efter mig!” och det försökte de förståss, men jag gav dem ”onda ögat” och då stannade de motvilligt.
Sedan vid grinden stod Gnisten och ville in, när han fick flytta sig för oss såg jag att han vart lite sur och tänkte ”ge sig på” Frasse bakifrån, men då var jag där med ”onda ögat” igen. Även här var det tydligt att Frasse fattade att Gnisten tänkte ”ta honom”, men han litade på (eller hoppades iaf) att jag skulle skydda honom.
Jag är glad att det är så signalkänsliga hästar i hagen, så att jag på ett fint sätt kunde visa för min lilla guldklimp att han är trygg hos mig!

Åsa och jag tränade sedan lite på ridbanan med Baldur, hon ville fräscha upp minnet lite om de övningar vi gjort från marken förut. Vi började med friendlygame och att peta i munnen som häromdagen, det gick lite bättre nu. Testade lite andra grejer, och han blir nog som sagt introvert oftare än man tror. Blicken vart alldeles stel vid ett par tillfällen när vi bara borstade… Ska hålla mer koll på hans ögon, skulle tro att vi kan komma längre med friendly, det tar nog stopp för att jag missar att han blir introvert.

På ridbanan hade vi kul, jag började med lite repetition och visade hur jag börjat lära honom ”lead by the tail”. Det gick kanonbra Åsa kände sig sedan lite vimsig och då blir Baldur samma förståss. Vi fick tricksa och tjata lite, men sedan fick hon ordning på vilken hand som ska peka var och när ska träna lite imorrn också.

Han börjar bli tjockis igen, så vi tar och börjar motionera honom igen, fick lite nytändning efter föreläsningen igår.

Nu ska jag klippa lite film och lägga ut!