Men jisses! Har jag inte bloggat sen i februari??

Jaja, bäst att uppdatera lite då:

1 Mars fick Frasse en allvarlig och otäck sårskada på VB utsidan skenan. En brodd troligast som snittat upp honom ända in till den viktiga delarna… Hua.. Helt ohalt var han iaf, men rejält svullen.
Världens bästa vet Susanna kom ut och räddade oss trots att hon var helt trasig själv. Blev omplåstning, hårt lindad och ut i hagen några dagar med PC och metacam för att få ner svullnaden. När det sedan lagt sig lite skar de upp sårkanterna och sydde ihop eländet. Det var INTE poppis…
Sedan var det 10 dagars boxvila.. dygnet runt.. för att stygnen skulle hålla. Vi fick dra ihop det ordentligt för det var så svullet.. Hårt lindad och på box alltså.. Kul med en pojke på dryga året..
Han skötte sig iaf över förväntan, det gick förhållandevis bra att byta bandage, sticka honom med PC osv.
När vi sedan tog stygnen så fick han komma ut och bralla av sig på ridbanan
Sedan var det sjukhage dagtid och box nattetid medan såret läkte ytterligare. När det började se ganska helt ut fick han gå ut i stora hagen igen. Ganska snart kom han ju in med ytterligare ett (mindre) broddsår, de andra går ju broddade fram och det var fortfarande isigt i hagen. Suck! Och Frasse är ju på och vill leka med alla…
Efter lite funderande inhandlades benskydd för alla fyra benen, och sedan var det bara att leka på.
Först i mitten på april var alla broddar borta så att vi kunde skippa benskydden, såret är nu, efter två månader (!) mest bara lite skorpa och tunn hud. Han har lite bandage fortfarande som skydd.

Under sjuktiden har han varit lite väl lekfull, så vi har inte kunnat träna något vettigt. Här under april har vi i alla fall börjat promenera lite och nu i helgen har jag tömkört honom två gånger en liten sväng runt hagarna. Första gången följde Emma med på Arctica och red först, andra gången var vi ute själva med bara Richard som gick med där framme som stöd. Efter typ halva svängen så kunde Richard gå bak med mig. Frasse har varit HUR cool som helst! Inte en min om att tömmarna rasslar på marken bakom, inte ett ljud om att gå ensam först, styrningen funkar hur bra som helst trots att vi inte ens övat på det. Hur gick det till?? Han är inte det minsta rädd om repen kommer emot här och var, han är bara bäst helt enkelt! Det var lite så man började se sig om efter en vagn att hänga på 😉 men jag ska behärska mig lite.. 😉

Under Frasses sjuktid så fixade det sig till min stora lättnad med Oliver. Ann och Cathrine som jag haft honom installad hos, och som ju köpte Skuggi av mig, har blivit SÅÅÅ förtjusta i Oliver. Så han fick stanna där forever 🙂 sjukt skönt att veta att man hittat ett kanonbra hem, och dessutom har jag förmånen att få följa hans utveckling på nära håll och även låna honom då och då 🙂

Mer då, jag och Baldur har tränat vidare för Louise och Linda, vi börjar få ordning på både det ena och det andra. Elisabeth var här och hade lektion också, väldigt roligt och lärorikt! Jag har träffat en osteopat som fixat (och fortsätter fixa) min stackars kropp, och i kombination med Lindas bästa lektioner så har Baldur blivit väldigt mycket mer nöjd med mig på ryggen.
Även Richard har fått tagit lite lektioner (av mig då.. lite budget sådär) och hittat balansen i fältsits äntligen! Nu funkar styrningen så mycket bättre 🙂 Och han är så nöjd, skäms att jag inte hjälpt honom med detta innan. Får skylla på att jag inte hade ord på det förrän vi började rida för Linda.

Nu har vi underbart väder, vi har lagt Baldur i hårdträning nu i påskhelgen så att han är i form till sommarens eskapader. Förhoppningsvis ska jag hitta en sele åt Fransson också, så ska det snart bli köra av! 🙂