tycker Skuggi om. Det är skönt om än lite krångligt verkar han tycka. Han bjuder fint på när man jobbar, även om han försöker sakta av när det nu inte går att smita på något annat sätt. Fast han är mycket lyhörd och vill så gärna göra rätt. Det är då synd att man som ryttare gör fel.

Jag hade sagt till Agneta att jag behövde jobba med hans töltigångsättning, liksom att han ska hålla fast vid tölten när vi nu väl har börjat och inte bara drösa ihop i någon slags kombination av halvtrav, orenheter och grisepass. Jag har svårt att få klart för mig alltid vad som händer så jag ville ju att Agneta skulle hjälpa mig. Och det gjorde hon. Först jobbade vi ju i skritt vilket var bra, jag fick kontrollera min överrörlighet och stillna till lite, (inte dansa salsa till häst, sa Agneta) vilket är bra för mig. Jag fick ett nytt tips om halt och framåtrörelser efter halt, där man använde sig av knäna i slutning och öppning, så att bäckenet tippade av sig självt. Skuggi svarade direkt. Det är det som är så trevligt med centrerad ridning, det är rörelser som hästen förstår, man behöver inte träna in dem. I alla fall jobbade vi med detta och med att göra vändningar när jag öppnade mig, vilket är lite ojämt i mitt fall. Men min höft mådde så bra och den låste sig inte en enda gång. Jag har ännu svårt att bry mig om tyglarna, men till slut gjorde vi öppna så att han korsade benen och samlade ihop sig och så tog vi tölt. Ja. Och sedan tog det slut. Men sedan igen och det gick bättre. Vi har var sin dålig sida jag och Skuggi. Det är bra att det inte är samma. Traven var det sämre beställt med och jag erkänner att jag har latat mig mycket där sedan jag slutade hos Susanne sommaren 2007. Hon skulle tycka att det var hårresande om hon visste. Jag undrar om jag ska skriva till henne och berätta. 

Jag börjar få en känsla av vad Skuggi behöver och hur vi ska kunna jobba upp oss han och jag. Han är otränad, har svårt att bära sig och han är enligt Agneta obalanserad som i vänsterhögerdiagonal. Vilket orsakar stora reaktioner på alltför rörlig ryttare.

Vad som är roligt i det här är förstås Skuggis positiva inställning. Han vill ju förstås smita när det blir jobbigt, men han jobbar på när man insisterar. Fin herre helt enkelt.

Nu ska vi ut på en skogsvända på fredag med Agneta och Isak, sedan ska jag jobba i paddocken med honom. Det är viktigt att göra sin läxor säger jag till min dotter. Och det får jag väl själv ta till mig. 

Marie medryttare