2008-10-24 Fredag:

Ja, jag och Skuggi var ute och red med Agneta och Isak. Det var en härlig tur som började i dis (ska man ta regntäta kläder eller de skönare kläderna. Jag valde sköna kläderna vilket var bra) och slutade i halvsol. 

Vi red iväg, Skuggi lite på det för jag tror han vill visa att han kan, och efter ett fånigt telefonsamtal (det är något mycket fånigt med att sitta i telefon mitt i skogen och diskutera tider i någon slags imaginär kalender. Det är lika som när konstnärer inte gärna målar telefonstolpar och kraftledningar när de målar natur. Det känns inte rätt och ändå är kraftledningar och mobiler en stor del i vår verklighet numera. ) började vi med lite töltträning. Den goda envisa Agneta red bakom och sa när det vart konstigt, vilket var typ nästan hela tiden. Och jag hamnade i att han hängde sig i tyglarna. Jag som på tre år inte varit i närheten av detta, fick så mycket att göra med armarna att jag hade träningsvärk nästa dag i axlarna. 

Nå det beror inte bara på Skuggi utan på att jag lyckades ramla utanför Syssan senare på dagen. Där kommer jag ut från bolaget med en påse vin i höger hand, solbrillor och missar en avsats. Jag faller naturligtvis på min dåliga högra sida, rullar runt ilsket svärande. Två trevliga män frågar oroligt när jag äntligen tittar upp efter mina tre flaskor vin till middagarna i helgen, som rullar ut framför en bil, Gick något sönder? Nej, säger jag, flaskorna höll! Nej vi menade om något gick sönder på dig. Skrattar herrarna. Jag reser mig, tittar förvånat på dem, tänker att det beror nog på att jag har blivit 50+ det med, annars brukar ingen fråga mig om något gick sönder vid ett snubbelfall. Nej, säger jag, men det var ju konstigt att jag hann falla innan jag drack. Då började alla runtomkring skratta. Inte skulle väl damer över 50 välklädda och med de dyra flaskorna rullande på asfalten fyllesnubbla in på syssan, tänkte de. 

I alla fall kändes dessa töltförsök mindre bra. Jag fnös åt mig själv. Muttrade och Agneta muntrade upp mig. Vi fick några fina galopper och min sadel gjorde mig nipprig igen, för så fort jag försökte byta sits från trepunkt till att sitta ner, bytte Skuggi till en slags halvpass (det är svårt att kalla det grisepass, men det var väl det närmaste) mycket för att sadeln inte var riktigt åtspänd. Jag har problem med att spänna åt denna sadel. 

Jag ska jobba vidare med Skuggi och gångarterna även om nu Annika viftar med en uteritt på tisdag. Det är höstlov. Det är vackert i skogen och varför inte sitta vid en fura och blarra i telefon? Eller slarvgaloppera… nej nej nej… Han kanske ska lära sig att köra riktig pass istället. Fast inte den här veckan.

Marie Medryttare