Skuggi och jag skulle jobba med våra svårigheter med varandra, tänkte jag. Jessica tänkte att jag skulle ha westernsadeln för att jag inte lyckas så bra med sadelgjorden. Min dotter, med sitt höstlov, följde med ut för att rida lite. Skuggi tittade intresserat på henne. Hanna blir som vanligt förskräckt när hästar gör som de gör och inte som hon tänkt sig. Fast det är likadant med katter och hundar. Men nu stod jag där med barnet som pladdrade och westernsadeln som jag inte visste hur jag skulle filura ut. Visserligen har jag ridit med westernsadel, men detta var faktiskt 1989 och 1990 och jag kan för mitt liv inte minnas sadelgjorden, vilket säkert kan vara en typ av förträngning.

Nå, till slut fick jag ringa Jessica som hade godheten att trampa ner och hjälpa till. Och den käre Skuggi blåste upp sig som Paddan i Paddeborg och det såg ju nästan som bra ut. Jo. Fast jag fick linda stigläder åt dottern innan hon satte sig upp och red lite runt. Skritt och trav och Skuggi var så försiktig och gick så fint. Men Hanna ville sedan helst ner, för hon tycker inte om när jag ger henne ridlektioner. Det brukar vara andra som gör det. Så upp i sadeln, som var platt. Den är säkert helskön ute i skogen. Rakridning. Framåt, framåt och man skulle kunna lära honom lite vändningar antar jag. Men som sadel i paddocken med sittbensarbete så är den lite platt. Det är säkert lättare om man inte har en så köttig bakdel som jag, men ändå. Platt.

Jessica krattade löv och vi började jobba med samling, jag öppnade honom åt båda hållen och hade mindre problem med min hårda vänstra sida än när jag red för Agneta (fast det kan också bero på att ingen tittade på mig). Vad som händer när han mjukar upp sig, faller ner och blir villig är att han tar en mycket fin tölt och den här gången höll han den ett par gånger tills vi slog av. Jag hade honom att gå relativt långsamt, nästan arbetstölt. Arbetstölt är kanske hans lättaste hastighet. Så tölten blev mestadels riktigt bra.

Traven var det sämre beställt med. Han tar den, han springer på men vill jag volta slår han av. Inte blev det bättre för att jag var inspirerad av sadeln och gjorde cowboyvändning två gånger. FÖR SNABBT fick jag banna mig själv. Det var lustigt nog lättare att gå i volt i tölten den här dagen än traven.

Galopperade gjorde vi lite i slutet. Det var inte särskilt snyggt. Inte särskilt samlat heller. Men det var nog mitt fel och han var vid det laget trött så han bytte gångart mitt i farten. Och så stod ju stona där och glodde. Tror nästan han drog in magen också…

Det var lite synd om dig Jessica att du blev störd i ditt arbete. Det är ju inte meningen att du ska behöva anstränga dig när jag är där. Men jag funderar på att kanske köpa ett par korta stigläder som jag kan ha på vilken av sadlarna som helst. Då blir det som lättare. Men om det är ok för dig, så använder jag gärna finsadeln i paddocken och westernsadeln i skogen om inte en av dem är upptagen förstås.

Marie Medryttare