Idag, 2009-09-06, sålde jag min allra första egna häst Skuggi

Det känns både tungt och skönt, han får stanna där han varit på foder senaste halvåret, där han trivs fantastisk och där han blir omåttligt uppskattad och väl omskött
Jag kunde aldrig någonsin hitta bättre ägare till honom
Som grädde på moset är han ju kvar i min närhet och jag får hälsa på när jag vill.

Samtidigt trodde jag att jag aldrig skulle sälja min första häst… Av någon anledning känner jag mig självisk och som en svikare. Han skulle ju åldras hos mig…
Jag inser ju att han nog hellre åldras hos någon som uppskattar honom varje dag, än hos mig, där det hela tiden går upp och ner. Men ändå, känner jag mig… ledsen ikväll

Ska samla ihop mina finaste Skuggi-bilder och göra ett litet webgalleri, blir länk på EquiSofts fotosida. Tills dess hittade jag några fina, titta på hans lugna vackra ögon…