Igår följde Richard med till stallet och eftersom blötan gör det lite osexigt att träna på ridbanan just nu så bestämde vi oss för att ta en ridtur, för första gången tillsammans på jag vet inte HUR länge

Vi tog en liten slinga vi gick förra helgen när vi körde driving z5, jag gick med Oliver tills vi kom till skogsdelen, känns enklare att följa en stig när man inte kan styra ännu på ridbanan upptäckte jag ju att styrningen inte funkade nått vidare med repet, men däremot sticken, så jag var utrustad med två stickar också.

Vi stannade vid ett staket där jag gjorde en smidigt kravel-skutt-kläng för att ta mig upp och när jag satt säkert i sadeln gav han sig iväg längs stigen som om han aldrig gjort annat! jag hann inte ens få med mig stickarna som Richard hållit i medan jag kravlade mig upp.. Hade ju tänkt att Baldur kunde gå före och vara trygg förebild, men sånt behövde Oliver visst inte alls! Han klampade på i ullstrumporna och kändes otroligt stabil och stark trots att underlaget tidvis var förrädiskt och bar igenom då och då.

När stigen delade sig blev det tydligt att styrningen inte är vad den borde men så fort Baldur visade att vi skulle svänga, så skyndade sig Oliver att hinna före…

Efter en bit såg jag fyra låååånga ben som kom klivande genom skogen längre fram, konstaterade att det skulle ju vara TYPISKT att vi möter en ÄLG på första ridturen! Nu kommer jag ju dö dessutom (denna gång hade jag dock både hjälmen på och knäppt)
Lyckligtvis var det bara en extremt långbent galoppör som vi nog skrämde mer än han skrämde oss Oliver kändes otroligt cool, även när jag trodde vi såg en älg. Han stannade bara, med höjt huvud, inte särskilt spänd i kroppen, och bara kikade. Gick några steg fram för att se bättre. Inte EN enda antydan till att sprätta till, vända eller nått sånt som han ägnat sig åt så mycket förut

Så kom problemet att mötas på en smal stig, omgiven av djupsnö… Oliver tyckte förståss att det väl inte kunde vara något problem att klämma sig förbi, SÅ fet är han inte! Men jag tänkte att en spattig galoppör vill jag inte trängas med
Försökte få Oliver att gå av stigen medan jag förklarade att det var första ridturen, därav styrproblemen.. Han var dock tveksam till hela företaget, förstod säkert inte varför vi skulle ut i djupsnön.. Så Richard och Baldur körde om oss och visade vägen runt. Jag trodde nog Oliver skulle hänga på där, men han var fortfarande mest intresserad av att få hångla med galoppören efter lite övertalning gick han dock med på att styras av stigen och gå runt!! Fatta! Jag lyckades STYRA honom!! *wee*

När vi kom tillbaka på stigen hade Baldur kommit iväg en bit, men det tog Oliver med upphöjt lugn, traskade lugnt ikapp bara När det gick lite uppför började Baldur småtrava lite och då fick jag känna på Olivens lilla tölt faktiskt!! En liten bit bara, jag bad Richard hålla Baldur i skritt, kändes overkill att kuta på första ridturen faktiskt..

Ja, sedan tog skogen slut och då tyckte jag att vi skulle sluta medan det gick så bra. Så blev det promenad hem med ett STOOORT lyckligt flin i ansiktet resten av dagen

Egentligen går det så lätt och enkelt detta, så det känns fånigt att jubla, är ju inte värsta problemhästen man håller på att rida in precis men jag är fånigt glad ändå.. Får väl skylla på att jag längtat lääääänge på att få rida den här lilla gullegrisen